Vi har allt för lätt för att klandra oss själva för felaktiga beslut och

felaktiga handlingar. Att vara efterklok kan visserligen leda till att vi

lär oss av våra misstag och agerar annorlunda nästa gång (förhoppningsvis),
men det kan också leda till fördömelse över oss själva och känsla av
misslyckande. I varje situation fattar vi de beslut vi anser just då vara det
bästa och det kan vi efteråt inte klandra oss själva för. Ibland fattar vi det
bästa beslutet, ibland inte. Vad andra beslut skulle ha lett till kan vi heller
aldrig veta, kanske till något bättre, kanske till något sämre. Vad vi däremot
vet är hur vårt liv och vår situation ser ut just idag och det enda vi kan göra
är att ta vara på varje dag, leva i nuet och se framtiden med tillförsikt. Hela
livet utvecklas vi och formas till den vi är. Genom att dra lärdom över misstag
och erfarenheter istället för att anklaga oss själva och känna besvikelse kan
vi vända det till något positivt där vi har möjlighet att växa och utvecklas.
Ibland behöver vi helt enkelt göra misstag för att lära oss om oss själva, vad
som är viktigt i livet och vad vi vill med vår framtid. Jag tror det är lättare
att ångra det man aldrig gjorde, än det man faktiskt gjorde även om det inte
blev som man hade tänkt sig. Hellre våga och riskera att misslyckas än att
aldrig våga.