Detta att väga sig är fullständigt onödigt. Som sagt, väger mig inte särskilt ofta. Vid min flytt i februari förra året packade jag inte upp vågen på några månader.

För några veckor sedan såg och kände jag att jag magen svällde upp som en ballong. Det är där 90% av allt sätter sig. Igår och idag har ballongen börjat försvinna och jag vägde mig därför av nyfikenhet. - 3,2 kg sedan i förrgår. Hur jag har fått bort ballongen? Har inte gjort något alls och inte ansträngt mig alls. Har ätit som vanligt (vilket även innebär vitt bröd, godis och alkohol) och inte tränat. Det känns meningslöst att jogga, cykla, gymma, mm, för när jag har några dagars träningsuppehåll och väljer att äta precis vad jag vill, så säger ballongen pssss och försvinner.

Ibland får man höra att godsaker "sätter sig direkt på magen/höften/rumpan". Detta har jag aldrig förstått. Kolhydraterna som vi äter omvandlas till glukos. Den höga koncentrationen av glukos i blodet triggar bukspottkörteln att utsöndra insulin som påverkar lever-, muskel-, och fettceller att öka sitt upptag av glukos, och det bildas ett förråd av glukos i form av glykogen (i musklerna och i levern) och triglycerol (i fettcellerna). När vi proppar i oss en massa kolhydrater prioriterar kroppen förbränningen av dem vilket leder till att fettförbränningen sjunker. Under tiden som kroppen är upptagen med att använda energin i kolhydraterna, hamnar nästan allt fett vi äter direkt i fettlagerna.

Det jag inte förstår är; varför skulle glukosen från potatis och havregryn sätte sig mer jämn fördelat jämfört om jag äter vingummi? Detta känns som högst genetiskt. Jag förstår att snabba kolhydrater höjer blodsockret mer och snabbare än långsamma kolhydrater gör, även om kolhydratmängden är densamma. Men. Jag vill inte gå ner i vikt och bli ett benrangel utan att mitt överskott ska omfördelas lite. När jag påpekat detta för någon har jag ibland fått höra: ät mindre godis. Det gjorde jag inte, utan drog ner på maten istället eftersom godis är alldeles för gott. Jag gick ner i vikt och blev ett benrangel. Att höra att jag såg anorektisk ut är inte smickrande. Jag har inte längre det psykologiska behovet av godis och äter inte lika mycket. Istället har jag ökat på mänden mat. Och ja, jag ser likadan ut som tidigare förutom några kilon extra. Att höra liknande  påstående (ät mindre godis) gör mig lika frustrerad som att höra "gör fler sit ups", för nej, sit ups ger inte heller platt mage. Det går inte att punktförbränna fett. Möjligtvis får man bättre hållning, men så länge du har fett på magen kommer inte magrutorna synas, oavsett hur vältränad magen är. Fettet måste bort genom fettförbränning (energi in-energi ut).

Det här med olika sorters fett kan jag ändå nästan förstå. Hittade en intressant artikel i SvD: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fetare-mage-med-transfett_342540.svd

"Under sex år matades två olika grupper av hanapor med en vanlig västerländsk kost, som var avpassad för att täcka energibehovet utan att leda till ökad vikt. Båda grupperna fick drygt en tredjedel, 35 procent, av sin energi från fett. Men medan den grupp som fick åtta procent av sina kalorier från transfett ökade med 7,2 procent i vikt, så stannade viktökningen på 1,8 procent för den grupp som istället fick enkelomättat fett. Med hjälp av datortomografi kunde forskarna konstatera att den grupp som åt transfett lagrade 30 procent mer fett kring buken. "

Okej, transfett ger alltså äppelformad bukfetma, som dessutom är en riskfaktor för diabetes och hjärtsjukdomar.

Så långt är jag med.

Även stress kan ge bukfetma enligt en artikel i läkemedelvärlden: http://www.lakemedelsvarlden.se/nyheter/stress-kan-orsaka-fetma-1193

"Stresshormonet kortisol utsöndras av binjuren som en försvarsmekanism. Men lång negativ stress ”sliter ut systemet”, vilket leder till bukfetma och insulinresistens."

Men. Jag tror varken jag äter mycket transfetter eller är stressad. Jag väger ju det jag väger och vill som sagt inte gå ner i vikt, vill inte se ut som ett benrangel. Däremot vill jag inte att mitt fettöverskott ska lägga sig på magen. Enda lösningen är antagligen att bulka och deffa, vilket jag aldrig kommer lyckas med eller ens försöka mig på. Så fram tills jag lägger på mig 5 kg muskler med hjälp av min sporadiska träning och en massa protein, får jag klura vidare på detta. Beror det verkligen på kosten eller är det genetiskt? Detta är absolut inte stort problem för mig, snarare ett intressant problem och en intressant iakttagelse.

Detta blev skrivet i affekt, men jag tänker inte ge upp träning eller att oftast göra sunda matval än. Men snart vill jag börja se resultat av det. Inte motsatt effekt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hittade på ett sconesrecept utan vanligt mjöl som blev riktigt lyckat!   Två scones1,25 g kvarg2 ägg1 msk fiberhusk0,5 msk bakpulver0,5 dl proteinpulver (vanilj eller naturellt)0,5 dl kokosmjöllite saltVispa ihop ägg och kvarg. Blanda ihop de tor...

Har squat:at som aldrig förr, men ser inga resultat. Har höjt vikten med rumpan är platt som en pannkaka. Jag tror helt enkelt inte att alla kan träna sig till en big rund but.   Målen för 2014 är inte uppnådda. Inget har ens hänt trots träning t...

En snabb uppdatering: Har i sommar inte tränat så mycket som jag planerat, har liksom inte riktigt hunnit. Eller rättare sagt så har jag prioriterat annat (att njuta av sommaren om umgänge med familj och vänner) när jag inte jobbat. Har lyckats hy...

OnsdagGymmade; biceps + rygg + mage + armhävningar. TorsdagGrundade med en rejäl fransk och inte jättenyttig frukost på Le Pain Francaise.10 min på löpbandet.Axlar, 4 övningar. Triceps, 3 övningar. Orkade inte alls lika mycket som tidigare. 5 min på ...

Tisdag Tog mig till gymmet på kvällen, trött som en bäver efter att ha sovit 7 h på 2 dygn. Fick håll efter 2 minuters gång på bandet.Orkade inte planera så seriöst utan körde på måfa. Med tanke på allt som har varit den sista månaden så är det int...