Jag är inte så mycket för livsgurus, spirituella ledare och liknande. Ibland läser jag ändå det som kommer i min väg, spottar ut det jag inte vill ha och sväljer det jag gillar. Jag har fastnat för Deepak Chopra´s tankar om lycka och framgång. Deepak Chopra är läkare, författare och föreläsare inom alternativmedicin och ayurveda. Han har skrivit över 65 böcker om andlig hälsa, utveckling och filosofi. Nu har jag visserligen inte läst hans böcker, utan en intervju med honom i tidningen Wellness.

”Mitt intresse för lycka väcktes av min iakttagelse att lyckliga människor är friskare, har bättre relationer och är mer framgångsrika än olyckliga personer”. ”De flesta tror att de blir lyckliga om de är friska, har en bra relation och är framgångsrika, men i verkligheten är det tvärtom. Du måste börja med att känna dig lycklig för att uppnå dessa saker.”

”Oftast mår man dåligt över det som redan har hänt eller saker som man oroar sig över i framtiden. Om du frågar dig själv vad som är fel med just denna stund så är det oftast ingenting alls. Det handlar helt enkelt om att leva i nuet.”

Det är så sant. Vid flera tillfällen har jag och människor i min närhet sagt att ”om bara detta problem inte fanns”, ”när detta problem är löst” eller ”när jag lyckats uppnå detta” så kommer allt bli bättre. Men det blir inte bättre. Det är inte problemet i sig som är problemet, utan det ligger hos personen själv som inte kan se och känna lycka när tillvaron inte är så som man önskar att den är. Det är sällan som vår tillvaro är problemfri eller precis som vi vill att den ska vara. Genom att vara medveten om detta, leva i nuet och fokusera på det vi har och känna tacksamhet för det istället för att fokusera på det vi inte har eller på våra problem så tror jag att vi kan komma ett steg på vägen. Givetvis så finns det problem som kan förstöra vår lycka och det är inte sådana problem jag syftar på, utan på de problem som tar mer fokus och plats i våra i liv än de egentligen behöver. Det är också lättare sagt än gjort. Förut var jag sällan lycklig och att fokusera på det jag faktiskt hade istället för på mina problem hjälpte liksom inte. Mitt hjärta var tomt och jag hade tunga vikter runt kroppen som drog mig neråt.  

”Många tror att framgång handlar om att åstadkomma saker och tjäna mycket pengar, men egentligen handlar det om att ha roligt på vägen, skriver Deepak i boken ”7 laws of success”. Sträva inte efter att bli framgångsrik utan sträva istället efter att bli bäst någonting som du gillar, då kommer framgången att komma som en naturlig bieffekt. Kom också ihåg att riktig framgång är saker som god hälsa, energi, entusiasm inför livet, bra relationer, kreativ frihet, en känsla av välbefinnande och frid i sinnet.”

Word.

Supergott och superlätt. Nog det godaste jag vet.

Sätt ugnen på 150 grader.

Lägg laxen på en plåt. Salta och vitpeppra. Hyvla smör och lägg på laxen.

Sätt in i ugnen i 20 minuter (samtidigt som potatisen kokar).

Romsås: 2 personer

2 dl gräddfil

50 g rom

1 tsk majonnäs

6-7 drp citron

dill

Blanda såsen.

Detta är helt otroligt gott. Har inga måttangivelser utan brukar bara höfta till det.

Stek bacon hackad, hackad rödlök, broccolibuketter, svampklyftor, halverade körsbärstomater.

Koka bandpasta.

Blanda pastan med pesto. Blanda i det stekta och till sist mycket mozzarella skurna i bitar.

Sååååå gott.

I lördags graderade jag och Jim oss till gult bälte. Det var nervöst med det gick vägen ändå. På något konstigt sätt lyckades jag göra 10, om än halvkassa, armhävningar på fötterna. Vi gick igenom olika tekniker som vi lärt oss under våren, samt hoppade hopprep och gjorde massor med sit ups. I fortsättningen blir det träning i den avancerade gruppen istället för med nybörjargruppen. Woho! Ska bli så roligt. :)

Nu har det varit alldels för dåligt med träning och för mycket mat och godis. Idag var det perfekta tillfället för en joggingtur. Fint väder, ledig hela dagen, städningen avklarad, gott om tid tills jag skulle träffa pappa och Sebastian, skog och naturområde bakom lägenheten med många slingor. Så det var liksom bara dags. Tyvärr blev det inte så mycket springandes ändå, hade håll innan jag ens tagit första springsteget. Det blev mer en promenad vilket egentligen inte gjorde så mycket. Att få röra sig, vara i skogen och rensa tankarna var behövligt. Speciellt efter de senaste dagarna som varit upp och ner. Att komma ut i skogen var ungefär som att trycka på ctrl-alt-delete och sedan fylla på med ny energi.

  Några blygsamma vitsippor.

Jag tänker helt enkelt för mycket. Tankarna snurrar jämt och ofta är det samma tankar som tar mest energi. Efter att ha tänkt och funderat på något 500 gånger ploppar det inte upp några nya perspektiv eller några nya infallsvinklar. Jag ältar och ältar, kommer inte vidare. Som Sebastian sa; det räcker att tänka varje tanke en gång. Nu är jag inte där riktigt än, men att ibland bara finnas till och lägga bort våra grubblerier för ett tag tror jag vi alla behöver göra.

Medans jag tittade ut över vattnet och studerade fåglarna insåg att jag är som en fågel. Ju mer buren krymper, desto mer flaxar jag. (Nu vet jag inte om fåglar gör det egentligen. Men i min inre bild gör de det)

Är oerhört tacksam för min familj o mina vänner som stöttar och bryr sig när jag behöver det. Som kravlöst ger mig kärlek och omtanke även när jag inte förtjänar det.